lördag

Nya Toyota Papp - noll krocksäkerhet

Jag bygger en pappersbil idag (och sen i tisdags). Det är från nån tävling Micke tyckte jag kunde delta i åt honom. Inte "Kan du göra en macka åt mig?" eller "Hämtar du en kopp te?". Nej, nej, här gäller "Älskling, kan du bygga en bil åt mig? Det är bara runt 50 bitar". Jag skrev ut den på 160g papper. För alla som inte är bevandrade inom papperstjocklekarnas förlovade land kan jag avslöja att vanligt skrivarpapper är 80g. Jag ler saligt vid tanken på att någon skulle försöka bygga den här bilen med vanligt skrivarpapper. HA HA HA. Det hade varit lättare om det här var en Volvo 240. Bara att vika en låda med strålkastare på.
Så här långt kom jag innan jag kom på att jag borde ta en bild på projektet.

Och så här ser instruktionerna ut. Vem behöver hjälp, liksom?

Detta är en backspegel.

Jävla backspegel.

Killen som designat den här pappersbilen är en sadist.

Bara underredet kvar att limma ihop.


 TA-DAH! 



torsdag

Potentiell kreativitet pågår kanske

Mitt senaste projekt att förhoppningsvis påbörja innan sommaren är slut är att sy en kjol. Jag ritade ett par stycken. Mitt största problem med att rita kläder är att jag inte kan bestämma mig. Det finns lite för många vägar att gå. Ska den vara asymetrisk eller symmetrisk? Två, fyra eller sex våder?  Efterveck, motveck, draperad, klockad, utställd eller rynkad? Vad jag borde göra är att rita ALLA möjliga varianter och sedan välja en. Men det kan ta ett tag, och är inte det mest effektiva sättet att fatta beslut på i livet.

Jag planerar att kanske förhoppningsvis om inget distraherar mig (eller om jag kommer på att jag aldrig har kjol på mig) göra den här:

Som en bra start på projektet ska jag nu gå göra något helt annat.

fredag

Spår av Johanna kan förekomma

Jag åkte hem till Halmstad häromveckan för att gå till tandläkaren. Jag tycker det är så himla praktiskt att ha en tandläkare som bara är 13 mil bort liksom.
Det är underligt att komma tillbaka till ett hus där du bodde i 18 år, men som inte längre riktigt är ditt. Det finns inte jättemånga spår kvar av min bror, två igenspacklade hål i väggen och en lightsaber. (De hänger inte ihop. Han slog en katana i en dörrpost en gång dock, men det blev inga märken, men snubbla i trappan och gör ett hål i väggen för all del.)
Det är lite svårare att bli av med mig däremot. Jag tog en runda på övervåningen och spanade in ett par diskreta hintar om att jag brukade bo där.

Vi kan börja med den mycket vackert spraymålade lila dörren. Innan den målades var den täckt med stora svarta klistermärken så den såg ut som en ko. Jag vet inte vilket som är att föredra.


Sen har vi en ironisk skylt på dörren till klädkammaren. Ha. Ha. Jag är så jävla rolig. 


Om man startar den här flygande grisen så sprutar den damm, 
sen lossnar den och flyger ut i hallen. Jag tror inte det är meningen.


Det här är i alla fall bättre än när jag målade väggarna i limegrönt. Herregud. Huvudvärk. 


Min avatar från sweclockers. Helt klart värdig att sitta kvar på väggen i 9 år. 


Sist men absolut inte minst, en liten pikachu som mamma undrar när jag tänker ta med mig till Arlöv. Svaret är: När jag ärver tillbaka den. Vadå? Är den ivägen? 
Testa att sparka ner den för trappan. Det är mycket tillfredsställande. 

lördag

Salvage yard

Ur&Penn är lite som Hemtex brukade vara, ständig rea och ingen självrespekt. Jag tror deras målgrupp är 12-åringar, men jag kan ha fel. Det är stället att gå till om man vill ha örhängen, halsband och klockor som liknar Converse-skor. Det och änglavingar.

Eller så gör man som jag, och bryter ner prylarna till dess minsta beståndsdelar.
Sen bygger man nåt roligare av det.




Jag köpte de här örhängena idag. Jag tog bilden från deras hemsida. De har inte ens orkat plåta två örhängen, de har bara klippt in samma par igen.
Ingen känsla, ingen dynamik. Latmaskar.



Jag byggde ett halsband av dem. Okej, så jag kan ha behövt lägga till en extra pärla eller två. Kanske tre.
Det blev en romantisk blandning av sötvattenspärlor, metall och dödskallar. 
















Nu behöver jag bara komma på vad jag ska göra av alla fjädrar. 

Goda nyheter för dvärgar


Sånt här får mig att misstänka att buffaloskor är på väg tillbaka i modet. Den initiala reaktionen är illamående och skräck, men om man tänker efter är det ju inte mer än rättvist.
Det finns en helt ny generation som inte fått chansen att bryta fotleden än.
Låt oss inte vara missunnsamma.

fredag

Öppettider varierar

Ibland går jag och shoppar på plastklossen Entré i Malmö, ett fyravånings köpcentrum med en fasad som skiftar i färger som skär sig med varandra. Jag brukade ha mitt gym där, för jag tänkte att 440 spänn i månaden på autogiro definitivt funkar som motivering att gå dit. (Det gör det inte.)
När jag är där brukar jag leka leken "Vad brukade ligga här?" medan jag går runt och tittar på alla tomma butikslokaler. Det är en givande lek, för det är alltid något nytt som stängt sen man var där senast. De verkar ha gett upp att täcka över alla stängda butiker med en enorm reklambanner så att man inte ser att det är ett hål i väggen. Det blev väl för dyrt att trycka upp alla.
Entré är dit butiker går för att dö. En charmig kyrkogård med bra bussförbindelser.










Happy shopping!

lördag

Heminredning

Det här är mitt köksskåp. När jag gör sånt här tänker jag aldrig att det ska sitta kvar i tre år.
Men det gör det. Jag vet inte om det innebär att jag borde låta bli, eller lägga mer tid på att få det snyggt.
Den här vackra kon satt t.ex. ganska länge på Mickes ytterdörr i gamla lägenheten. Men det underlättade klart om man bjöd hem nån. "5B, fjärde våningen, det är en ko på dörren." 
Konstprojektet från 2006 med pratbubblor på allt varade dock inte alls lika länge. 

Om folk bara kunde låta bli att lämna mig ensam i lägenheter om dagarna skulle vi inte ha det här problemet.

fredag

Snyggt försök

Efter att ha stampat runt i skate-skor i ett par år tänkte jag att det kunde vara nyttigt med ett par skor med någon slags stötdämpning inbyggd. Nu i 25-års åldern är det väl dags att börja ta det lugnt och se efter sina leder och sånt. Inte? Ok, never mind. 
Problemet med "sportigare" skor är att de alla ser ut som ufon. 

Den med flest omotiverade sömmar vinner! Det är som om de blandat ihop den ursprungliga designen med en lapp där någon testat om bläckpennan fortfarande funkar.
Efter lite letande hittade jag ett par Reebok Easytone med lägsta möjliga halt rosa. 
Det var inte lätt. 

Boing boing! Jag frågade till och med en sjukgymnast om de var bra. Det skulle de absolut vara. Jag skulle bara ta det lugnt i början och inte gå mer än två timmar i dem. (HAHAHA)

Så vad händer när jag är ansvarsfull och använder stötdämpning? Mina trampdynor domnar bort efter mindre än 20 minuter och varje steg är som tusen nålar i foten. Rådfrågar man internet (dålig idé) betyder det att jag har allt från för tighta skosnören till diabetes, eller möjligtvis en tumör i nån nervbana. Samma sak händer ibland efter en längre stunds promenerande i mina vanliga träningsskor jag har på gymmet. Vad har de gemensamt med Easytone? De är stötdämpande. 

Men den här ortopediska mardrömmen till skor är inga problem! Fantastiskt.

söndag

Gotta catch 'em all

Var ute på skjutbanan och njöt av att ha luggen omkringblåsandes i ansiktet i några timmar. 
Jag valde mina egna mål idag. Jag frågade mig själv "hmm, vad vill jag skjuta på idag?" och det här var det första jag kom att tänka på. Jag kan fortfarande inte komma på något annat. Förslag?
I choose you, pikachu! 

lördag

Känner mig som McGyver

Vi var och bytte till sommardäck på bilen idag. Micke ringde och skaffade en tid igår efter att han kommit på att han snart skulle köra olagligt annars. Samma tradition som i december alltså.
Vem behöver framförhållning.
Av någon anledning känns bilen lite större när den hissats upp och svävar i huvudhöjd, men det kan ju också vara det högst osannolika hotet att den ska trilla ner på dig som jävlas med din perception. Efter en närmare titt på repor och döda flugor ser jag att en plastpanel under motorn hänger löst. Och så kan man ju inte ha det. (Tolererar man lösa plastpaneler är man snart den som binder upp avgasröret med en plastpåse efter det trillat i marken. Och låter det vara så.) Eftersom man knappast kommer åt den här panelen när bilen står på marken senare hade det varit kul med en lösning. Jag muttrar över att jag inte har ståltråd, buntband eller gaffatejp i handväskan. Jag har blivit slarvig. Jag är inte helt jävla hjälplös dock. Jag använder mitt skarpa intellekt och frågar sinnrikt mekanikern "Öh, har du ett buntband jag kan få?", och det FUNGERAR. Jag får ett buntband. Jag fäster panelen. Jag blir smutsig om fingrarna.
Like a boss! 

fredag

En lång historia om böcker

Ibland läser jag böcker. Och med ibland menar jag den tid jag är vaken. Jag började mata in alla i en databas för att hålla koll på vilka jag redan hade, så att jag när nästa bok släpptes i de femton olika serier jag följer skulle slippa stå och fundera över om jag redan hade läst den eller inte. Man skulle ju kunna tro att om man inte har läst en bok redan så känner man inte igen sammanfattningen på baksidan, men förvånansvärt många böcker bara idisslar samma handling bok efter bok tills man vill starta ett bokbål och skrika "Men kom till saken!"
(Vad som är mer friskt att göra är att sluta läsa serien. Men då får man ju aldrig reda på om de faktiskt kommer till saken eller inte. Det gör de inte. I'm watching you, P.C. Cast.)

Normalt sett köper jag böcker baserat på handlingen (revolutionerande, jag vet). Men då och då går jag på omslaget. På engelska heter det "Don't judge a book by its cover", medan vi på svenska säger "Döm inte hunden efter håren", vilket är korkat, för pälsen säger en hel del om en hund. Om den har skabb t.ex. På liknande sätt kan man avgöra om en bok är skabbig baserat på omslaget.

Jag sorterar t.ex. bort alla böcker med bilder på svärd, så slipper jag medeltidsfantasy och skitkrångliga namn på  karaktärerna. Utesluter jag pastellfärger behöver jag inte läsa ännu en bok om en ditzy karriärstjej i 27-års åldern som stöter på en snorrik lång mörk främling som bara aaaavgudar henne efter första ögonkastet. Fullmånar och träd betyder varulvar, rött läppstift är vampyrer och bar överkropp fallna änglar. Osv.

Så anyway, jag såg en bok som jag var tvungen att äga helt utan hänsyn till innehållet.
Med så mycket energi lagd på bokens utformning kunde jag ju ändå gissa att handlingen inte var så mycket att ha, men ändå. Den får handla om vad den vill.
 Det här är "The Thorn and the Blossom".
 Och den är ett dragspel. Hur kul är inte det?
 Okej så den är lite svår att hålla i normalt när man läser den.
Men om någon nånsin frågar hur lång boken är...
Så kan du säga "Ungefär 10 meter."

WORTH IT!


måndag

Hur man passar in på festen

Jag har ingen "ej reklam"-lapp på brevlådan. Det innebär att jag hetsats att börja grilla sen slutet av februari ungefär. Nu är det snart valborg och då åker silkesvantarna av, det är inte längre subtila hintar med eldflammor, färdigmarinerad fläskfilé och rabatt på potatissallad.
Om inte marknadsföringslagen hade haft något emot det så hade de nog bara vrålat
"KÖP EN GRILL DIN JÄVLA LOSER". (Det kanske kommer nästa vecka.)
Det är grillspecialer, sju sorters grillar (fyrkantig, rund, oval, stor, liten, bärbar, ekologisk), häftiga grilltänger, grill-wokpannor, och rea på aluminiumfolie.
ICA presenterar i dagens reklamblad en pizzasten. Lägg locket på grillen och du får din alldeles egna lilla stenugn. Fantastiskt. Inga ursäkter finns kvar för att inte grilla. Förutom...
Hur jävla normalt är det att ta med en pizza till grillkvällen?
"Ursäkta, kan du flytta lite på dina sojakorvar? Jag måste få plats med min pizza."
Poppis.

onsdag

Objektiv rubriksättning

Enligt senare vittnesuppgifter som uppkommit visade det sig dock vara stolpen som ignorerade en högerregel och därmed bar ansvaret för olyckan. Båda parters försäkringsbolag är kontaktade.


lördag

Påsksmällare


Långfredagen har fått sitt namn efter att det är jobbigt att vara korsfäst, och tiden upplevs möjligtvis gå lite långsammare än vanligt när man är uppspikad på en pinne. Tack vare Jesus taskiga val av fritidsintressen ska alla för all framtid ha extra tråkigt en hel dag om året. 
Dagen präglas av stillhet, allmän frid ska råda och man ska undvika onödiga aktiviteter. 
Så vi åkte till en skjutbana och pepprade en papptavla full med hål. 
- Igår sköt jag en hare på 50 meter med gevär!
- Det var en stor hare.
- Nej alltså på 50 meter sköt jag en hare med gevär!
- Då var det tur att inte haren sköt dig först.

För mycket datorspelande fick mig att i första hand sikta på huvudet, vilket tydligen är fel.
Men när zombieapokalypsen kommer är det jag som skrattar sist. 


Regnbågsfärgade vantar borde för övrigt vara standardutrustning.


fredag

Tidlöst mode

Det finns en alldeles särskild nivå i helvetet för folk som klär sig i leopardmönstrat. 
Det är i isoleringssyfte. Vad man än må ha gjort för att hamna i dödens rike, så förtjänar ingen att spendera evigheten tittandes på det här. Sådana plågor är uppenbarligen till för oss levande.
  
Sluta genast!

lördag

Postvegetarisk stress

Min kompis är uppväxt ute på landet i skogen mitt i absolut ingenstans (Simlångsdalen...) med traktorer och mer än ett syskon. Hennes hus satt inte ihop med grannens garage. Som någon slags bonde från 1800-talet liksom. Så jag antar att det inte är hennes fel att hon gillar växter och blommor och sånt, även om det är lite konstigt. 
Numera bor hon i betongdjungeln i Malmö och har inte tillgång till en trädgård. Det har tydligen gjort henne fullständigt hispig, för hur ska man annars förklara att någon förvandlar utgångna gula lökar till krukväxter?
Kan det finnas risk för permanenta skador om man låter henne hållas? Bör jag oroa mig?