Känner ni hur det kliar överallt nu?

De senaste åren har krukväxter mer och mer överlevt i mina händer. Det kan vara att jag gallrat ut klena ovärdiga växter ur mitt liv, och det kan vara att jag hittat en perfekt art av krukväxt som tydligt signallerar när det är dags att vattnas genom att sloka. Andra växter åker snålskjuts på denna geniala kommunikationsform. Sen tog jag hem en liten judas-palm, som fick spinn, vilket spred sig till mina geni-växter. Palmen åkte i soporna, och efter lite googlande fick mina andra växter ett ömt avtorkande av alla blad med grönsåpa. De blev superglada och visade inga tecken på löss.
Förrän nu.


Den här gången blir det inget gullande, ingen etisk, ekologisk naturprodukt. Det blir brandfarlig, människovådlig insektsspray. Bara UT. UR. MIN. FINA. KRUKVÄXT!

Mac OS T

Jag jobbar på ett tryckeri. Nuförtiden slipper man typsätta böcker bokstav för bokstav, och vi kommer inte alla dö av blyförgiftning inom fem år, så det är ju rätt soft.

Mindre soft är att jag arbetar med en Mac. Eller med och med, jag kämpar dagligen mot den, med en liten pall och en piska. Jag har kommit över att alla fönster flyger omkring så fort muspekaren närmar sig ett hörn på skärmen, det går tydligen att stänga av. Jag har svårt att komma över att när datorn krånglar, och det gör den, så kan jag inte göra ETT PISS.
När InDesign kraschar kan jag tvångsavsluta det. Men sen hänger sig tvångsavsluta.
När tvångsavsluta hänger sig kan jag inte starta om datorn, för det finns program som håller på att avslutas (lögn och åter lögn!). Hade det varit en PC som gjort såhär hade jag sagt "Skulle inte tro det va" och gått in i processer, hittat programmet och DÖDAT det. Jag googlade mig till att Macen HAR en processhanterare den också, och öppnade den, överlycklig och full av hopp. Men nä, det programmet finns inte att döda, det håller ju på att tvångsavslutas.

Så jag kryper ner under skrivbordet och rycker sladden. När datorn startar måste jag koppla upp mig mot servern igen, och installera om alla mina typsnitt som den tappat. Ibland när jag kopplar upp mig mot servern får jag tillgång till digitalpressarna, och ibland inte. Vår IT-killes enda kommentar om min dator är att den har Gremlins.

När jag gick i skolan läste de en saga för oss, som handlade om några människor som tappade en ost, så den rullade ner för en backe. De ville inte gå hela vägen ner, så de skickade en annan ost för att hämta den första osten. Sedan stod de och hummade och undrade varför osten inte kom tillbaka.
Den här sagan snurrade i mitt huvud när IT tyckte att han skulle koppla upp sin Mac mot min Mac, och låta den reparera den. Det tog bara resten av arbetsdagen och inget förändrades.

Business as usual

En positiv sak med att ha övergivit min blogg i ett halvår är att om jag postar något om akvarellmålande nu ser det ut som jag bara fortsatte måla, lycklig i alla mina dar. Istället för att ha lallat iväg till nåt nytt projekt efter en vecka och precis har hittat tillbaka till penseln. Det vore ju synd att måla upp en bild av mig som lättdistraherad, så tillåt mig presentera Kaksugen Bläckfisk i Tekopp.


Det kan vara lite svårt att hitta bläckfiskmodeller som kan ställa upp på kort notis, så jag fixade en egen referens, jamen så att det blir realistiskt och så.


Sen blev det fjärilar istället. En vacker dag kanske de får spröt och sånt också.