Det trodde jag också.
Men sen fick jag en liten hög mönstrade papper och... Jag ska sluta, jag lovar. Snart. Sen. Kanske.
lördag
Återfall
Ni kanske trodde jag hade kommit över min origamipsykos och slutat vika pappersbollar...
Det trodde jag också.
Men sen fick jag en liten hög mönstrade papper och... Jag ska sluta, jag lovar. Snart. Sen. Kanske.
Det trodde jag också.
Men sen fick jag en liten hög mönstrade papper och... Jag ska sluta, jag lovar. Snart. Sen. Kanske.
måndag
"Fuck you and the horse you rhododendron"
Jag tog en promenad och upptäckte att någon planterat en massa färgglada buskar i närområdet. Jag kom snabbt över förvirringen över varför någon skulle göra något så befängt, och gick och hämtade min kamera.
Eller okej, det tog en dag. Väl på plats med makroobjektivet kom jag fram till att det inte är så jävla spännande med färgglada blommor på nära håll, när det är allt du har med i bilden. Jag fick ett par bilder jag gillade dock, bl.a. på en humla. Den satt på en ful vissen blomma, så jag flyttade den till en bättre. Micke gnäller alltid att jag är en kass natufotograf som manipulerar naturen efter mina egna intressen, men jag ser inget National Geographic Etik&Moral-kontrakt med min namnteckning på, så whatever. Here be flowers:
Eller okej, det tog en dag. Väl på plats med makroobjektivet kom jag fram till att det inte är så jävla spännande med färgglada blommor på nära håll, när det är allt du har med i bilden. Jag fick ett par bilder jag gillade dock, bl.a. på en humla. Den satt på en ful vissen blomma, så jag flyttade den till en bättre. Micke gnäller alltid att jag är en kass natufotograf som manipulerar naturen efter mina egna intressen, men jag ser inget National Geographic Etik&Moral-kontrakt med min namnteckning på, så whatever. Here be flowers:
söndag
Kärleksbrev till en flygplats
Jag köpte en bok, "1000 Creative Writing Prompts", för folk som gillar att skriva men inte har något att säga. Jag tyckte det passade mig. För endast $2.99 kan nån annan säga åt mig vad jag ska skriva, så är det problemet ur världen. De första sidorna bad mig skriva om thanksgiving och 4th of July, och det har jag inte så mycket att relatera till. Men sen kom #171: Skriv om en flygplats.
Sure can do, så tillåt mig presentera kvällens hedersgäst, Charles de Gaulle.
Charles de Gaulle flygplats i Paris är den aktivaste flygplatsen i Europa, en viktig spindel i nätet som kopplar ihop oss med städer världen över, New York, HongKong, Reykavik, Mumbai. Vid inflygning finns chansen att kasta en blick över Eiffeltornet, och väl på plats i terminal 2 kan du frottera bland märken som Cartier, Hermès och Prada. Franskan, som är kärleken och romantikens språk, är närvarande i hela huset. Skyltar är på franska. Säkerhetspersonalen pratar franska. Du lägger vant handbagaget på rullbandet tillsammans med din jacka, och röntgenoperatören säger något till dig på franska. Du ursäktar dig och frågar om hon kan ta det på engelska. Det kan hon inte. Hon fortsätter tjattra uppspelt på franska och du tittar dig något desperat omrking, eftersom det vanligtvis är en dålig idé att ignorera flygplatspersonal. Du uppfattar ordet “bauble”, betyder inte det kula eller sfär? Du plockar upp ditt kameraobjektiv ur väskan, håller upp det och säger “Camera lens! Click, click! Yes?”. Hon viftar dig irriterat vidare.
Charles de Gaulle byggdes på 70-talet och är bland annat känt för sina stora välvda tak och väggar. De långa promenadsträckorna mellan terminalerna underlättas av rullband i alla riktningar. Där flygplatstoaletter ofta kan vara ett vågspel överraskar CDG positivt med ljusa, moderna faciliteter. Efter en lång resa kallar nöden, och du slår dig ner efter att ha hittat ett ledigt bås. Nyfiken på om det finns ett öppet WiFi lutar du dig framåt för att plocka upp telefonen ur väskan. Toaletten autospolar dig i rumpan, ett forsande vattenfall bara för dig.
Du använder en något längre stund än vanligt till torkning. Efter att ha tvättat händerna återgår du till vänthallen.
Där kan du få gratis WiFi i 15 minuter.
Mellanlandningar brukar inte få räknas som resmål, men Paris är Paris, och du använder det som ursäkt för att motivera ditt lite dyrare val av vatten, en flaska Evian. Beroende på vilken sida säkerhetskontrollen en plastflaska är inköpt kan den antingen få resa jorden runt, eller halvfull förpassas till närmsta soptunna. På Charles de Gaulle uppmärksammar du glatt en dedikerad återvinningsstation för flaskor. En stor färgglad behållare ber dig vänligen stoppa din flaska i dess lucka. Du är färdig med din Evian och bidrar gärna till sopsortering. När du lyfter luckan stiger ett moln av fruktflugor ur behållaren. Ett förbipasserande par sneglar mot dig när du viftar vilt i luften runt ditt huvud. Ditt plan är redo för boarding och du rör dig tacksamt långt bort från återvinningen. Det kliar i håret hela vägen hem.
Nästa resa lägger du 350 kronor och en extra timmes restid på att mellanlanda i Österrike.
Charles de Gaulle flygplats i Paris är den aktivaste flygplatsen i Europa, en viktig spindel i nätet som kopplar ihop oss med städer världen över, New York, HongKong, Reykavik, Mumbai. Vid inflygning finns chansen att kasta en blick över Eiffeltornet, och väl på plats i terminal 2 kan du frottera bland märken som Cartier, Hermès och Prada. Franskan, som är kärleken och romantikens språk, är närvarande i hela huset. Skyltar är på franska. Säkerhetspersonalen pratar franska. Du lägger vant handbagaget på rullbandet tillsammans med din jacka, och röntgenoperatören säger något till dig på franska. Du ursäktar dig och frågar om hon kan ta det på engelska. Det kan hon inte. Hon fortsätter tjattra uppspelt på franska och du tittar dig något desperat omrking, eftersom det vanligtvis är en dålig idé att ignorera flygplatspersonal. Du uppfattar ordet “bauble”, betyder inte det kula eller sfär? Du plockar upp ditt kameraobjektiv ur väskan, håller upp det och säger “Camera lens! Click, click! Yes?”. Hon viftar dig irriterat vidare.
Charles de Gaulle byggdes på 70-talet och är bland annat känt för sina stora välvda tak och väggar. De långa promenadsträckorna mellan terminalerna underlättas av rullband i alla riktningar. Där flygplatstoaletter ofta kan vara ett vågspel överraskar CDG positivt med ljusa, moderna faciliteter. Efter en lång resa kallar nöden, och du slår dig ner efter att ha hittat ett ledigt bås. Nyfiken på om det finns ett öppet WiFi lutar du dig framåt för att plocka upp telefonen ur väskan. Toaletten autospolar dig i rumpan, ett forsande vattenfall bara för dig.
Du använder en något längre stund än vanligt till torkning. Efter att ha tvättat händerna återgår du till vänthallen.
Där kan du få gratis WiFi i 15 minuter.
Mellanlandningar brukar inte få räknas som resmål, men Paris är Paris, och du använder det som ursäkt för att motivera ditt lite dyrare val av vatten, en flaska Evian. Beroende på vilken sida säkerhetskontrollen en plastflaska är inköpt kan den antingen få resa jorden runt, eller halvfull förpassas till närmsta soptunna. På Charles de Gaulle uppmärksammar du glatt en dedikerad återvinningsstation för flaskor. En stor färgglad behållare ber dig vänligen stoppa din flaska i dess lucka. Du är färdig med din Evian och bidrar gärna till sopsortering. När du lyfter luckan stiger ett moln av fruktflugor ur behållaren. Ett förbipasserande par sneglar mot dig när du viftar vilt i luften runt ditt huvud. Ditt plan är redo för boarding och du rör dig tacksamt långt bort från återvinningen. Det kliar i håret hela vägen hem.
Nästa resa lägger du 350 kronor och en extra timmes restid på att mellanlanda i Österrike.
lördag
Mer papercutting
Min landsförrädare till bror hittade kärleken och flyttade ihop med henne. Det tyckte jag var trevligt, för då fick jag en ursäkt att dra igång ett nytt projekt.
Som bonus skulle det inte heller bidra till överpopulationen av saker i lägenheten eftersom projekt = inflyttningspresent.
Man vet att man lagt ambitionsnivån rätt på sitt papercutprojekt när folk suckar och blir trötta av att se det.
Men det var ju tvunget att innehålla en karta över närområdet de flyttade till, samt lite fåglar, hjärtan och lullull, och en enhörning.
Eftersom de båda är spelutvecklare fick fåglarna Sims-diamanter. Jag är nöjd.
fredag
Somliga syr i trasiga skor
Jag hade sönder mina träningsskor häromleden. Visst hade det varit fint om jag med ett lite självgott leende kunde säga att jag slitit ner sulorna tills tårna tittar ut, suckat lite åt att nuförtiden kan man visst inte gå på femhundraelva träningspass utan att behöva köpa nya skor, men icke. Jag ryckte loss tungan på mina i övrigt tragiskt välbehållna skor när jag skulle knyta dem. Jag har aldrig varit med om att det varit en svag punkt på ett par skor förr. Min sambo rycker förvisso av skosnörena titt som tätt, men han kanske har nån slags "HULK - TIE - SHOES!"-grej på gång, vem vet.
Jag funderade på att laga skorna, sen övergav jag den idén och tyckte jag kunde få köpa ett par nya, sen tittade jag runt lite i sportaffärerna och sen tyckte jag att jag borde laga mina skor. Jag vet fortfarande inte om det var snål, lat eller pysselsugen som vann kampen.
Det var milt sagt svåråtkomligt. Jag fick sy alla stygn först och dra åt trådarna en och en i efterhand, nervöst balanserande på gränsen mellan bra trådspänning och avryckt trådhelvete.
Ser ni den balla åttan de sytt runt två av hålen? Fett najs Nike, ni vet verkligen var man ska lägga lite extra tråd. (Passiv aggressiv paus)
Jag funderade på att laga skorna, sen övergav jag den idén och tyckte jag kunde få köpa ett par nya, sen tittade jag runt lite i sportaffärerna och sen tyckte jag att jag borde laga mina skor. Jag vet fortfarande inte om det var snål, lat eller pysselsugen som vann kampen.
Det var milt sagt svåråtkomligt. Jag fick sy alla stygn först och dra åt trådarna en och en i efterhand, nervöst balanserande på gränsen mellan bra trådspänning och avryckt trådhelvete.
Ser ni den balla åttan de sytt runt två av hålen? Fett najs Nike, ni vet verkligen var man ska lägga lite extra tråd. (Passiv aggressiv paus)
Dåliga böckers bokklubb levererar
Idag recenserar vi boken Vätten av Mikael Strömberg.
Enligt min databas äger jag 373 böcker. De flesta är på engelska. Jag fick nån idé om att jag borde lära mig uppskatta mitt eget modersmål lite mer, att det kanske går att skriva böcker på svenska som inte är stapplande och torra. Jag tog mig till min favoritbokhandel, och möttes av utmaningen att hitta en bok skriven av en svensk författare som inte var en kriminalroman.
Efter att ha läst tre av de fem böckerna jag kom hem med kan jag ju konstatera att nästa utmaning blir att hitta en bok som inte är skriven av en Stockholmare. Alltså vem fan bryr sig om era avfarter, sluta rabbla stadsdelar och berätta en historia tack.
Istället för att berätta vad boken handlade om, kan jag berätta när jag började bry mig om någonting som hände i boken över huvud taget. Det skedde här:
Där fanns en liten tillbakablick till en händelse från 1931. Den var ganska trevligt skriven. Resten av boken var skriven som om ambitionen vara att kunna klappa sig själv på axeln efter varje sinnrikt skriven mening, snarare än att tja, föra en handling vidare.
Vätten, du får minus en hamster av fem möjliga.
Enligt min databas äger jag 373 böcker. De flesta är på engelska. Jag fick nån idé om att jag borde lära mig uppskatta mitt eget modersmål lite mer, att det kanske går att skriva böcker på svenska som inte är stapplande och torra. Jag tog mig till min favoritbokhandel, och möttes av utmaningen att hitta en bok skriven av en svensk författare som inte var en kriminalroman.
Efter att ha läst tre av de fem böckerna jag kom hem med kan jag ju konstatera att nästa utmaning blir att hitta en bok som inte är skriven av en Stockholmare. Alltså vem fan bryr sig om era avfarter, sluta rabbla stadsdelar och berätta en historia tack.
"Även om Stockholm, en förhållandevis liten storstad, var staden man faktiskt aldrig kom fram till. Peter vägrade lära sig det. För honom var man framme när man passerad Arlandaavfarterna. Men sedan kom Väsbyavfarterna: Stora Väsby och Upplands Väsby. Efter det följde Bredden, där Scandichotellet blänkte med sina aluminiumfolieliknande väggar i morgonsolen. Man såg ända bort till Kista Tower, vilket tittade upp ovanför trädtopparna. Men innan man kom dit skulle flera trafikplatser avverkas: Rotebro, Häggvik, avfarten vid Sollentuna, därefter Kista."
"De hade kört förbi Frösunda, hade passerat Haga och hade fortsatt genom Eugeniatunneln, över Kungsholmen, genom Fredhällstunneln och över Essingeleden för att slutligen köra ner vid Aspudden och trixa sig in till Midsommarkransen och Nioörtsvägen"Okej, tack för infon. Trevligt med en bok som enkelt kan filmatiseras med Google Streetview.
Istället för att berätta vad boken handlade om, kan jag berätta när jag började bry mig om någonting som hände i boken över huvud taget. Det skedde här:
Där fanns en liten tillbakablick till en händelse från 1931. Den var ganska trevligt skriven. Resten av boken var skriven som om ambitionen vara att kunna klappa sig själv på axeln efter varje sinnrikt skriven mening, snarare än att tja, föra en handling vidare.
"Partystämningen höjdes direkt i och med membranets svängningar i luren från dödspolarens röst."
"Han hittade en pizzasallad, kvar i sin plastburk, från vem visste hur längesen. Den givna ungkarlssåsen, ketchup, med utgånget bäst före-datum. Samt ett kraftigt gulnat, på grund av att locket saknades, bordsmargarin med en hemmagjord smörkniv nedstucken i."
"Han sökte fristad hos sin konkubin där den emotionella smärtan intensifierades tillsammans med den köttsliga. Den prekära grunden till skadan gjorde situationen så penibel att han först vägrat söka sjukvård."Svängande membran, dödspolare, straffbar överanvändning av bisatser, konkubiner och penibla situationer. Okidoki. Vi säger så.
Vätten, du får minus en hamster av fem möjliga.
Tipsa mig om Svenska böcker ej skrivna av Stockholmare tack! (Och inte Ranelid heller)
lördag
Precis vad gatan saknar, en fontän.
Vi kände en viss lördagstristess och ett akut behov av att köpa julpynt och körde iväg till ICA runt 9-tiden.
Vi kommer tillbaka och möts av detta.
För all del, det är inte så att det är minus 2 grader och redan halt eller något.
Vi kommer tillbaka och möts av detta.
För all del, det är inte så att det är minus 2 grader och redan halt eller något.
söndag
En studie i julbelysning
Medan jag lägger allt fokus på lussekatter i december engagerar sig Micke hellre i balkongbelysningen.
Han köpte en ljusslinga på Rusta för två år sedan som fullständigt dominerade grannarnas pluttiga belysning, och varje år bygger han på 5 meter till. Vi är uppe i 200 LED-lampor, och maxantalet man kan ha är 5000, så han kan hålla på så ett tag till.
Han tar det där med balkongbelysning på allvar. Först har han såklart mätt hur långt balkongräcket är. Sedan delar han upp det på antalet slingor för att markera var skarvarna ska hamna. Det är också en bra idé att mäta upp hur många meter ljusslinga man då ska ha per meter balkongräcke, alternativt också omkretsen på balkongräcket för att se hur många varv man kan dra per meter balkong.
Sedan rynkar han besvärat pannan och säger "Eller så höftar jag lite..."
Bonusbild, årets nya julstjärna som ersätter fjolårets svikare som gick sönder när vi försökte veckla ut den.
Han köpte en ljusslinga på Rusta för två år sedan som fullständigt dominerade grannarnas pluttiga belysning, och varje år bygger han på 5 meter till. Vi är uppe i 200 LED-lampor, och maxantalet man kan ha är 5000, så han kan hålla på så ett tag till.
Han tar det där med balkongbelysning på allvar. Först har han såklart mätt hur långt balkongräcket är. Sedan delar han upp det på antalet slingor för att markera var skarvarna ska hamna. Det är också en bra idé att mäta upp hur många meter ljusslinga man då ska ha per meter balkongräcke, alternativt också omkretsen på balkongräcket för att se hur många varv man kan dra per meter balkong.
Sedan rynkar han besvärat pannan och säger "Eller så höftar jag lite..."
Bonusbild, årets nya julstjärna som ersätter fjolårets svikare som gick sönder när vi försökte veckla ut den.
Stötande konsumtion
Första advent är över och 64 lussekatter är bakade!
Nytt för i år är att jag köpt en mortel till slut. 99 spänn på IKEA är helt överkomligt för en pryl jag inte vet vad jag ska ha till resten av året.
Nytt för i år är att jag köpt en mortel till slut. 99 spänn på IKEA är helt överkomligt för en pryl jag inte vet vad jag ska ha till resten av året.
Lussekatter för Dummies - Favorit i Repris
Om det vore socialt accepterat skulle jag äta lussekatter året om. Eftersom jag är mycket mån om vad andra skulle tycka så gör jag inte det. Eller så är det
för att jag helt enkelt glömmer att jag kan. Påminn mig i mars.
December är den enda månaden på året jag inte tycker om att ha en sambo, för han äter mina lussekatter. Förstår han inte att jag behöver alla 64st själv? Tydligen inte.
Ni vet de där stora bleka lussekatterna som bagerierna lägger fram vackert i skyltfönstret när julen drar igång? Åt helvete med dem! De är mjöliga på ytan, sega och innehåller inte saffran nog för att ens bli gula. De förtjänar inte namnet lussekatt. Lösningen är att baka sina egna. Lussekatter är det enda jag kan baka till perfektion (frågar du mig hur det gick med mitt frukostbröd slår jag dig).
I allmännyttans tjänst kommer därför här Den Ultimata Guiden till Lussekatter!
Här är en utskriftsvänlig verision!
Vi börjar med the basics, receptet. Kokböcker och andra recept kommer försöka lura i dig att använda kesella istället för smör som ett lättare alternativ, och det är TRAMS. Jag tänker inte ens diskutera margarin.
Anyway, till 32 lussekatter behöver du:
2 paket saffran (1g)
½ tesked salt
1 matsked vodka (JEPP!)
50 gram jäst för söta degar
175g smör
5 deciliter mjölk
1½ deciliter socker
2 ägg
Ungefär 1 kilo mjöl
+ ägg till pensling
Jag kör alltid dubbelt upp. Och vodka? Att ha sprit i lussekatterna är inte bara roligt att säga till folk du bjuder, det fyller en funktion också. Det förstärker saffrans-smaken om du låter det dra tillsammans.
1. Ta fram alla ingredienser.
2. Kontrollera att allt är OK.
3. Stöt (mosa) saffranet med saltet. Har du som jag ingen mortel så kan du använda en liten skål med rund botten och en lika liten rund soppslev. Häll i vodkan och låt dra i 30 minuter.
4. Beundra smörklumpen! Det här är mängden rent smör du kommer äta de kommande dagarna. Är det inte en underbar syn så säg?
5. Smula ner jästen i en bunke. Det här har alltid varit min favoritsyssla. Jag vet inte varför. Jag tänker inte ifrågasätta det.
6. Förbered vispat ägg, socker och mjölk så du har det enkelt till hands om en liten stund.
7. Smält din fantastiska smörklump i en kastrull som rymmer mer än en liter vätska.
8. När smöret bubblar, häll i mjölken, ägget ochsockret. Målet är att blandningen ska bli fingervarm (37°), vilket innebär att när du stoppar i fingret känner du ingenting alls.
Blir det för varmt dödar du jästen och dina lussekatter blir besvikna. Vanligtvis brukar det bli rätt perfekt resultat omedelbart av att hälla kall mjölk på kokande smör.
9. Häll i din saffransblandning. Skopa upp blandningen i din skål ett par gånger för att all saffransblandning ska hänga med.
10. Häll över alltihop till bunken med jästen och blanda tills jästen lösts upp. Ta fram din stora fina gaffelslev eller vad i hela friden det kallas. Om du inte har en, försvinn, och kom inte tillbaka förrän du skaffat en!
11. MJÖL! Följ aldrig receptet till punkt och pricka när det kommer till mjöl. Säger receptet två kilo, ha ett extra paket till hands. Annars får du stå där med deg mellan fingrarna medan din pojkvän går och köper mer åt dig. Inte för att det någonsin hänt mig...
Anyway, i med mjöl och rör om! Var inte rädd för klumpar. Det löser sig senare.
12. Det här är korrekt sätt att bearbeta en deg när den ökat lite i densitet. Veva medsols mot dig själv. Har du inte en bunke med gummifötter föreslår jag att du håller den i famnen innan du har deg i hela köket.
13. Hur snygg teknik du än har på att mosa deg med en slevgaffelsak kommer du förr eller senare till en punkt då det är dags att bli ociviliserad och göra jobbet själv. Bonusen är att du definitivt kommer veta är degen är färdig om du slåss med den på egen hand.
14. Degen är klar när du inte längre sitter fast i den. Inte riktigt än alltså...
Var försiktig med att ösa på mer mjöl mot slutet, degen går förvånansvärt snabbt från att vara helvetet på jorden till att vara snäll och glad och släppa taget om dig.
15. Dags för jäsning! Strö lite mjöl på toppen, plasta in bunken och ställ den jämte spisen när ugnen är på. Ugnen ska stå på 225°.
Ingen deg har nånsin jäst i rumstemperatur, gör som jag säger. Låt den stå där i 45 minuter.
Detta är förresten vad som händer om du lägger en dubbel sats deg i en bunke.
Skojar bara, det händer ändå.
15. Släng ut den färdigjästa degen på ditt bakbord (= valfri platt ren yta). Strö ut lite mjöl i förväg så degen inte kletar fast. Jag hatar när deg sitter fast i saker.
16. Dela degen på 32, eller 64 om du gör dubbel sats. (Med överhängande risk att idiotförklara alla, dela degen på två, dela degen på två, dela den på två, dela på två, dela på två, och fortsätt tills du har rätt antal degklumpar.) Lägg lite plastfolie över degklumparna så att de inte torkar.
17. Gör lussekatter! Nej, gör inga som liknar katter, de blir skitfula och du kommer bränna dom i ugnen för att de är ojämna. Väx upp! Om du är lagd åt det hållet, peta ner russin där du vill ha dem. Tryck ner dem djupt, för de kommer ploppa upp igen när degen jäser.
Håll avståndet på plåten, katterna kommer bli enorma. Lägg en bakduk över lussekatterna och ställ plåten jämte spisen igen i 30 minuter.
Pensla dem med ett vispat ägg innan du kastar in dem i ugnen. Ställ plåten ett steg under mittenläget.
18. Ta ut dem när de ser ut såhär! Det tar mellan 7-10 minuter beroende på hur stora de är. De går blixtsnabbt från att vara perfekta till brända, så håll koll på dem.
Lägg i fryspåsar så snart de svalnat och stoppa i frysen. De tinas bäst i microvågsugn på full effekt i 15 sekunder, vänd på dem när halva tiden gått.
December är den enda månaden på året jag inte tycker om att ha en sambo, för han äter mina lussekatter. Förstår han inte att jag behöver alla 64st själv? Tydligen inte.
Ni vet de där stora bleka lussekatterna som bagerierna lägger fram vackert i skyltfönstret när julen drar igång? Åt helvete med dem! De är mjöliga på ytan, sega och innehåller inte saffran nog för att ens bli gula. De förtjänar inte namnet lussekatt. Lösningen är att baka sina egna. Lussekatter är det enda jag kan baka till perfektion (frågar du mig hur det gick med mitt frukostbröd slår jag dig).
I allmännyttans tjänst kommer därför här Den Ultimata Guiden till Lussekatter!
Här är en utskriftsvänlig verision!
Vi börjar med the basics, receptet. Kokböcker och andra recept kommer försöka lura i dig att använda kesella istället för smör som ett lättare alternativ, och det är TRAMS. Jag tänker inte ens diskutera margarin.
Anyway, till 32 lussekatter behöver du:
2 paket saffran (1g)
½ tesked salt
1 matsked vodka (JEPP!)
50 gram jäst för söta degar
175g smör
5 deciliter mjölk
1½ deciliter socker
2 ägg
Ungefär 1 kilo mjöl
+ ägg till pensling
Jag kör alltid dubbelt upp. Och vodka? Att ha sprit i lussekatterna är inte bara roligt att säga till folk du bjuder, det fyller en funktion också. Det förstärker saffrans-smaken om du låter det dra tillsammans.
Here we go!
1. Ta fram alla ingredienser.
2. Kontrollera att allt är OK.
3. Stöt (mosa) saffranet med saltet. Har du som jag ingen mortel så kan du använda en liten skål med rund botten och en lika liten rund soppslev. Häll i vodkan och låt dra i 30 minuter.
4. Beundra smörklumpen! Det här är mängden rent smör du kommer äta de kommande dagarna. Är det inte en underbar syn så säg?
5. Smula ner jästen i en bunke. Det här har alltid varit min favoritsyssla. Jag vet inte varför. Jag tänker inte ifrågasätta det.
6. Förbered vispat ägg, socker och mjölk så du har det enkelt till hands om en liten stund.
7. Smält din fantastiska smörklump i en kastrull som rymmer mer än en liter vätska.
8. När smöret bubblar, häll i mjölken, ägget ochsockret. Målet är att blandningen ska bli fingervarm (37°), vilket innebär att när du stoppar i fingret känner du ingenting alls.
Blir det för varmt dödar du jästen och dina lussekatter blir besvikna. Vanligtvis brukar det bli rätt perfekt resultat omedelbart av att hälla kall mjölk på kokande smör.
9. Häll i din saffransblandning. Skopa upp blandningen i din skål ett par gånger för att all saffransblandning ska hänga med.
10. Häll över alltihop till bunken med jästen och blanda tills jästen lösts upp. Ta fram din stora fina gaffelslev eller vad i hela friden det kallas. Om du inte har en, försvinn, och kom inte tillbaka förrän du skaffat en!
11. MJÖL! Följ aldrig receptet till punkt och pricka när det kommer till mjöl. Säger receptet två kilo, ha ett extra paket till hands. Annars får du stå där med deg mellan fingrarna medan din pojkvän går och köper mer åt dig. Inte för att det någonsin hänt mig...
Anyway, i med mjöl och rör om! Var inte rädd för klumpar. Det löser sig senare.
12. Det här är korrekt sätt att bearbeta en deg när den ökat lite i densitet. Veva medsols mot dig själv. Har du inte en bunke med gummifötter föreslår jag att du håller den i famnen innan du har deg i hela köket.
13. Hur snygg teknik du än har på att mosa deg med en slevgaffelsak kommer du förr eller senare till en punkt då det är dags att bli ociviliserad och göra jobbet själv. Bonusen är att du definitivt kommer veta är degen är färdig om du slåss med den på egen hand.
14. Degen är klar när du inte längre sitter fast i den. Inte riktigt än alltså...
Var försiktig med att ösa på mer mjöl mot slutet, degen går förvånansvärt snabbt från att vara helvetet på jorden till att vara snäll och glad och släppa taget om dig.
15. Dags för jäsning! Strö lite mjöl på toppen, plasta in bunken och ställ den jämte spisen när ugnen är på. Ugnen ska stå på 225°.
Ingen deg har nånsin jäst i rumstemperatur, gör som jag säger. Låt den stå där i 45 minuter.
Detta är förresten vad som händer om du lägger en dubbel sats deg i en bunke.
Skojar bara, det händer ändå.
15. Släng ut den färdigjästa degen på ditt bakbord (= valfri platt ren yta). Strö ut lite mjöl i förväg så degen inte kletar fast. Jag hatar när deg sitter fast i saker.
16. Dela degen på 32, eller 64 om du gör dubbel sats. (Med överhängande risk att idiotförklara alla, dela degen på två, dela degen på två, dela den på två, dela på två, dela på två, och fortsätt tills du har rätt antal degklumpar.) Lägg lite plastfolie över degklumparna så att de inte torkar.
17. Gör lussekatter! Nej, gör inga som liknar katter, de blir skitfula och du kommer bränna dom i ugnen för att de är ojämna. Väx upp! Om du är lagd åt det hållet, peta ner russin där du vill ha dem. Tryck ner dem djupt, för de kommer ploppa upp igen när degen jäser.
Håll avståndet på plåten, katterna kommer bli enorma. Lägg en bakduk över lussekatterna och ställ plåten jämte spisen igen i 30 minuter.
Pensla dem med ett vispat ägg innan du kastar in dem i ugnen. Ställ plåten ett steg under mittenläget.
18. Ta ut dem när de ser ut såhär! Det tar mellan 7-10 minuter beroende på hur stora de är. De går blixtsnabbt från att vara perfekta till brända, så håll koll på dem.
Grattis, du har lussekatter!
Lägg i fryspåsar så snart de svalnat och stoppa i frysen. De tinas bäst i microvågsugn på full effekt i 15 sekunder, vänd på dem när halva tiden gått.
lördag
Preppar
Imorgon är den den 1:a december.
Det betyder att det är dags att attackera ugnsgallret med svinto.
För imorgon ska det fyllas till bredden med LUSSEKATTER!
Det betyder att det är dags att attackera ugnsgallret med svinto.
För imorgon ska det fyllas till bredden med LUSSEKATTER!
onsdag
Photoshop vs. Lightroom
Jag skaffade nyligen Adobe Lightroom efter att ha tittat på typ två bilder som fixats till i programmet och fått känslan av att Photoshop har ljugit för mig om allt och vi borde träffa andra.
De flesta bilder tagna under dåliga ljusförhållanden (och vi bor i Sverige, så HEJ DÅLIGA LJUSFÖRHÅLLANDEN) går att rädda i Photoshop om man vet vilka reglage man ska pilla på. Autotone är oftast förvånansvärt korrekt, och annars har du kurvor och färgbalans. Bilden kanske inte alltid blir som du tänkt dig men det blir åtminstone bättre.
Men Lightroom... Så fort du kommit över din initiala förvirring över alla menyer och "vad fan bibliotek framkalla importera navigator?" så kommer programmet insvepandes på knä med en ros mellan tänderna, spänner förföriskt blicken i dig och frågar "Ska jag fixa dina bilder?" "Amen visst, kör på för fan" svarar du och POFF, MAGI, ENHÖRNINGAR, det är strålande sol, grumligt vatten blir klart, husdjur sitter stilla och din pojkvän blinkar inte på alla 347 bilder du har av honom.
Okej, kanske inte, men det KÄNNS så. Lite grann. Du har ett femtiotal extra reglage att dra i än i Photoshop, men de skapar inget annat än magi, den biten var sann. Speciellt sedan du ställde om din kamera till att ta alla bilder i RAW-format som ett bevis på din kärlek.
Fixa överexponeringen en alldeles för solig dag.
Fixa underexponeringen och det hemska gula skenet i ditt vardagsrum.
Och gör dina egobilder mer dramatiska och visa upp varenda jävla hårstrå på din pälskrage.
Men Lightroom... Så fort du kommit över din initiala förvirring över alla menyer och "vad fan bibliotek framkalla importera navigator?" så kommer programmet insvepandes på knä med en ros mellan tänderna, spänner förföriskt blicken i dig och frågar "Ska jag fixa dina bilder?" "Amen visst, kör på för fan" svarar du och POFF, MAGI, ENHÖRNINGAR, det är strålande sol, grumligt vatten blir klart, husdjur sitter stilla och din pojkvän blinkar inte på alla 347 bilder du har av honom.
Okej, kanske inte, men det KÄNNS så. Lite grann. Du har ett femtiotal extra reglage att dra i än i Photoshop, men de skapar inget annat än magi, den biten var sann. Speciellt sedan du ställde om din kamera till att ta alla bilder i RAW-format som ett bevis på din kärlek.
Fixa överexponeringen en alldeles för solig dag.
Fixa underexponeringen och det hemska gula skenet i ditt vardagsrum.
Och gör dina egobilder mer dramatiska och visa upp varenda jävla hårstrå på din pälskrage.
tisdag
Känner ni hur det kliar överallt nu?
De senaste åren har krukväxter mer och mer överlevt i mina händer. Det kan vara att jag gallrat ut klena ovärdiga växter ur mitt liv, och det kan vara att jag hittat en perfekt art av krukväxt som tydligt signallerar när det är dags att vattnas genom att sloka. Andra växter åker snålskjuts på denna geniala kommunikationsform. Sen tog jag hem en liten judas-palm, som fick spinn, vilket spred sig till mina geni-växter. Palmen åkte i soporna, och efter lite googlande fick mina andra växter ett ömt avtorkande av alla blad med grönsåpa. De blev superglada och visade inga tecken på löss.
Förrän nu.
Den här gången blir det inget gullande, ingen etisk, ekologisk naturprodukt. Det blir brandfarlig, människovådlig insektsspray. Bara UT. UR. MIN. FINA. KRUKVÄXT!
Förrän nu.
Den här gången blir det inget gullande, ingen etisk, ekologisk naturprodukt. Det blir brandfarlig, människovådlig insektsspray. Bara UT. UR. MIN. FINA. KRUKVÄXT!
Mac OS T
Jag jobbar på ett tryckeri. Nuförtiden slipper man typsätta böcker bokstav för bokstav, och vi kommer inte alla dö av blyförgiftning inom fem år, så det är ju rätt soft.
Mindre soft är att jag arbetar med en Mac. Eller med och med, jag kämpar dagligen mot den, med en liten pall och en piska. Jag har kommit över att alla fönster flyger omkring så fort muspekaren närmar sig ett hörn på skärmen, det går tydligen att stänga av. Jag har svårt att komma över att när datorn krånglar, och det gör den, så kan jag inte göra ETT PISS.
När InDesign kraschar kan jag tvångsavsluta det. Men sen hänger sig tvångsavsluta.
När tvångsavsluta hänger sig kan jag inte starta om datorn, för det finns program som håller på att avslutas (lögn och åter lögn!). Hade det varit en PC som gjort såhär hade jag sagt "Skulle inte tro det va" och gått in i processer, hittat programmet och DÖDAT det. Jag googlade mig till att Macen HAR en processhanterare den också, och öppnade den, överlycklig och full av hopp. Men nä, det programmet finns inte att döda, det håller ju på att tvångsavslutas.
Så jag kryper ner under skrivbordet och rycker sladden. När datorn startar måste jag koppla upp mig mot servern igen, och installera om alla mina typsnitt som den tappat. Ibland när jag kopplar upp mig mot servern får jag tillgång till digitalpressarna, och ibland inte. Vår IT-killes enda kommentar om min dator är att den har Gremlins.
När jag gick i skolan läste de en saga för oss, som handlade om några människor som tappade en ost, så den rullade ner för en backe. De ville inte gå hela vägen ner, så de skickade en annan ost för att hämta den första osten. Sedan stod de och hummade och undrade varför osten inte kom tillbaka.
Den här sagan snurrade i mitt huvud när IT tyckte att han skulle koppla upp sin Mac mot min Mac, och låta den reparera den. Det tog bara resten av arbetsdagen och inget förändrades.
Mindre soft är att jag arbetar med en Mac. Eller med och med, jag kämpar dagligen mot den, med en liten pall och en piska. Jag har kommit över att alla fönster flyger omkring så fort muspekaren närmar sig ett hörn på skärmen, det går tydligen att stänga av. Jag har svårt att komma över att när datorn krånglar, och det gör den, så kan jag inte göra ETT PISS.
När InDesign kraschar kan jag tvångsavsluta det. Men sen hänger sig tvångsavsluta.
När tvångsavsluta hänger sig kan jag inte starta om datorn, för det finns program som håller på att avslutas (lögn och åter lögn!). Hade det varit en PC som gjort såhär hade jag sagt "Skulle inte tro det va" och gått in i processer, hittat programmet och DÖDAT det. Jag googlade mig till att Macen HAR en processhanterare den också, och öppnade den, överlycklig och full av hopp. Men nä, det programmet finns inte att döda, det håller ju på att tvångsavslutas.
Så jag kryper ner under skrivbordet och rycker sladden. När datorn startar måste jag koppla upp mig mot servern igen, och installera om alla mina typsnitt som den tappat. Ibland när jag kopplar upp mig mot servern får jag tillgång till digitalpressarna, och ibland inte. Vår IT-killes enda kommentar om min dator är att den har Gremlins.
När jag gick i skolan läste de en saga för oss, som handlade om några människor som tappade en ost, så den rullade ner för en backe. De ville inte gå hela vägen ner, så de skickade en annan ost för att hämta den första osten. Sedan stod de och hummade och undrade varför osten inte kom tillbaka.
Den här sagan snurrade i mitt huvud när IT tyckte att han skulle koppla upp sin Mac mot min Mac, och låta den reparera den. Det tog bara resten av arbetsdagen och inget förändrades.
Business as usual
En positiv sak med att ha övergivit min blogg i ett halvår är att om jag postar något om akvarellmålande nu ser det ut som jag bara fortsatte måla, lycklig i alla mina dar. Istället för att ha lallat iväg till nåt nytt projekt efter en vecka och precis har hittat tillbaka till penseln. Det vore ju synd att måla upp en bild av mig som lättdistraherad, så tillåt mig presentera Kaksugen Bläckfisk i Tekopp.
Det kan vara lite svårt att hitta bläckfiskmodeller som kan ställa upp på kort notis, så jag fixade en egen referens, jamen så att det blir realistiskt och så.
Sen blev det fjärilar istället. En vacker dag kanske de får spröt och sånt också.
Det kan vara lite svårt att hitta bläckfiskmodeller som kan ställa upp på kort notis, så jag fixade en egen referens, jamen så att det blir realistiskt och så.
Sen blev det fjärilar istället. En vacker dag kanske de får spröt och sånt också.
söndag
Inredningsproblem
Jag fattar verkligen inte hur Flisan lyckats ställa sitt hus på högkant inatt.
Men som man bäddar får man ligga.
Men som man bäddar får man ligga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)