Att rita perspektiv - på riktigt

Om jag kollar min statistik på bloggen ser jag att väldigt många trillar in efter att ha googlat "att rita perspektiv". Det får mig att känna mig lite taskig eftersom mitt tidigare inlägg om perspektivritande är totalt värdelöst, egentligen.
Så jag tänkte vara lite samhällsnyttig och faktiskt visa något vettigt när det kommer till att rita perspektiv. Enpunktsperspektiv är till för losers och medeltidskonstnärer så det lägger jag ingen energi på. Det finns en hel vetenskap kring perspektivritande och dess uppkomst, med skittråkiga metoder för att avbilda objekt korrekt med en halv miljon stödlinjer. Jag orkar inte gå igenom grunderna för tvåpunktsperspektiv, och du borde ha lärt dig dom på bildlektionerna i högstadiet i vilket fall som helst.

Först och främst:
Perspektivraster är värdelösa, de är förvirrande och har alltid samma trånga förvrängda perspektiv. De duger bra till att rita en liten kub i mitten på pappret, men går du längre ut på sidorna och ritar blir det abstrakt konst av alltihop. INGEN gillar abstrakt konst.
Det är också fantastiskt onödigt att redan ha en massa stödlinjer utritade, när allt du behöver är dina två punkter och en linjal.

Detta är det mest användbara tipset du någonsin kommer få:
Eftersom perspektivet blir sämre ju närmre dina två punkter sitter varandra är det en fördel att rita på stora papper, så du kan slänga ut punkterna längre ifrån varandra. Men vem orkar det? Du vill kanske ändå inte rita något större än ett A4. Maskeringstejp är din vän!
Förläng horisontlinjen genom att sätta dina punkter en bit ut på en remsa tejp.

Tillåt mig demonstrera:
Kolla vilken jävla skit det blir utan tejpen.

YOU'RE WELCOME!